Dekadens i sin renaste form

Dagens hyllning går till Bellman, mästaren i dekadens. Klarblå himmel, svag vind, ljusgrönt skimmer i träden och 23 grader varmt. Det är helt omöjligt att vara inomhus. Jag hade några projektärenden att ta hand om och varför sitta och svettas i en varm bil när man kan cykla? Och har man börjat cykla och inte har någon tid att passa, ja då kan man ju lika gärna passa på att ha en dag med full fokus på mindfullness. En mil på cykel blev fyra.

Rundslipade stenar i olika storlekar är vackert och stapla sten är avkopplande. Kanske var det stenhuggargenerna från min gammelfarfar som gick igenom. Det var ingen liten segelbåt i trä med Bellman och hans dekadenta vänner som kom glidande på havet men väl en taktfast fiskestånka. Och vem behöver musik när det finns fiskmåsar och vågor som slår mot stenarna.

I ett skåp hemma hos föräldrarna hittade jag två gamla kardor. Troligen kommer de från Småland och mammas sida av släkten. Men de ska nog gå att använda. Ullen måste kardas innan den går att spinna.Avrundade dagen med ost, kallskuret och en kall på föräldrarnas altan. Dumt att tacka nej till mat som passade så bra till en dag med dekadens i sin renaste form.  Jag lät dock bli att tala om för trädgårdsägarna att jag kapade en gren i häggmispeln bara för att det råkade vara ett perfekt ämne till en spinnkrok och två nystpinnar. Det går ju inte att slöa till fullständigt.

67/100 i bloggutmaningen Blogg 100