Spinnkrokar och nålbindningsnålar

Naturen är en fantastisk källa till gratis råämne till exempelvis spinnkrokar och nålbindningsnålar . Det finns knappt en stig inte kantas av högar med nerklippt sly i olika tjocklekar. Grenarna är inte pinfärska och de har häller inte legat så länge att de är knastertorra. De är nästintill perfekta att barka av och tälja saker av.

Eftersom det inte gick så bra att spinna ull med slända och jag inte äger någon spinnrock, så bestämde jag mig för att prova en spinnkrok istället. Det enda som behövs är en pinne med en grenklyka kvar. Så det var bara att hålla ögonen öppna medan vi tränade inför min vän Konstnärens pilgrimsvandring. Det tog inte mer än en knapp kilometer på turen innan första lämpliga pinne dök upp. En av tunnare modell. Och ganska torr och lätt att knäcka. Kruxet med de här gamla hantverksteknikerna är att det finns gott om filmer på YouTube som visar hur man gör, men nästan inga om hur man tillverkar verktygen. Tunn pinne, tjock pinne, medeltjock pinne, ingenting. Så jag antar att det är individuellt vad som är bäst och att det bara är att prova sig fram.

Spinnkrokar eller virknålar

Ytterligare någon kilometer senare hittade vi en stor slyhög. Rena guldgruvan för pinnletare. Vilka trädslag det var på pinnarna ska jag låta vara osagt. En gissning är al eftersom högen med grenar låg på åbanken. Det var bara att leta och välja ut en så rak pinne som möjligt och med en bra klyka.

Fördelen med hyfsat färsk och ungt virke är att det är lätt att få av barken. (Utom på rönn-visselpiporna då, för de bråkade alltid oavsett när morfar tillverkade dem). Jag satte mig i solen hemma i föräldrarnas trädgård och började barka av mina pinnar. Det tog inte så lång stund innan mamma kom ut och landade i en stol bredvid. Vid det här laget är mina föräldrar ganska härdade och vana vid mina ”upptåg” som de brukar kalla det. Mamma undrade lite vad jag gjorde.

”En spinnkrok”, svarade jag.
”Jaha..”, sa hon lite dröjande. ”Ska du ha den och virka med?”


Med tanke på utseendet på spinnkroken förstår jag tanken med att den skulle kunna användas till att virka med. Men diametern på 30 millimeter får mig att undra vilket garn hon hade i åtanke. Förtöjningslina? Hamparep från riggen på Ostindiefararen Götheborg?

Och ja, jag förklarade för min mor hur spinnkrokar är tänkta att fungera. (Om jag reder ut det i praktiken återstår att se).
”Du har ju sländan, den är mycket lättare. Det är bara att kroka i ullen, sätta fart på den och dra ut lite ull så snurrar den ihop garnet”, kontrade mamma med.
Jag orkade inte ens kommentera. För tillfället liknar jag att spinna på slända med Don Quijotes krig mot väderkvarnarna.

Don Quijote
Don Quijote av Pablo Picasso.
Källa: Wikipedia

 

60/100 i bloggutmaningen Blogg 100