Ett sorgligt minne

När jag loggade in på Facebook dök ett mindre trevligt och sorgligt minne upp. Jag backade två år tillbaka i tiden, till förra gången jag var med i Blogg 100-utmaningen. Normalt sett återanvänder jag inte blogginlägg men det här tänker jag lägga upp igen, utan att ändra något.

””Malik Bendjelloul blev 36 år”. Det är meningen jag vaknar till tidigt i morse. Det tar ett tag innan jag förstår det jag har hört. Det tar till nästa nyhetssändning innan det sjunker in. Regissören till ”Searching for Sugar Man”, begåvade, hyllade och kreative Malik Bendjelloul är död. Film- och kulturvärlden sörjer.

Mina tankar går till Malik Bendjellouls anhöriga och vänner. Ni som inte har sett dokumentären ”Searching for Sugar Man” gör det. Ni kommer inte att ångra er.

Malik Bendjelloul sommarpratade i P1 2013. Väl värt att lyssna på.

Malik Bendjelloul tog sitt liv efter en kortare tids depression. Jag hoppades då, och hoppas fortfarande, att den tragiska händelsen blev och blir en ögonöppnare för de psykiska störningar som så många drabbas av, kända som mindre kända personer. Sjukdomar som syns utanpå är lättare för omgivningen att förhålla sig till och hantera. De som inte syns är oftast svårare för alla inblandade. Kanske inte minst för att kunskapen fortfarande är bristfällig och för att psykiska störningar, tillsammans med neuropsykriatiska funktionsnedsättningar, är något som man helst pratar tyst om.

Det här är och förblir ett sorgligt minne. Men jag hoppas, önskar och ser till min glädje att det pratas mer öppet om depressioner, bipolär sjukdom, autism, ADHD och ADD och andra psykiska störningar.

sorgligt minne

 

71/100 i bloggutmaningen Blogg 100