Sorgens svarta dag

Det som skulle bli glädjens dag förbyttes snabbt till sorgens dag. Sex veckors väntan är över och jag kan inte säga annat än att jag tycker att det är skönt. Men resultatet av väntan blev inte riktigt det vi hade önskat oss.

När jag vittjade min mejlbox på seneftermiddagen låg det där som ett som ett glödande lavainslag, mejlet med beskedet på projektmedelsansökan. Letade upp mobilen och ringde till projektkollegan, jag kunde inte öppna mejlet utan att ha henne med. Och så svarar hon inte! Som tur var ringde hon upp några minuter senare. Och ytterligare någon minut senare hördes ett gemensamt besviket och utdraget nä-ä-hä. Projektmedelsansökan är avslagen. Utan motivering. Jag vet inte vad som irriterar mig mest för tillfället. Att det blev fullständigt avslag eller att det inte utgår någon motivering. Att få veta vad det är som gör att ansökan inte räcker till är en ganska viktig kunskap och pusselbit när det är dags för nästa ansökan.

Sorgens dag vs. riskens frihet

När jag loggade in på Facebook i morse kom det här citatet av okänd författare upp:

Risker måste tas, för den största risken man kan ta i livet är att inte ta några risker alls.
En människa som inte riskerar någonting, gör ingenting , har ingenting och är ingenting.
Hon kanske undviker lidande och sorg , men hon kan inte lära, känna, förändras, växa, älska och leva. Kedjad av sina säkerhetsföreskrifter blir hon en slav, som har förverkat sin frihet. Bara en människa som tar risker är fri!”

Jag läste det en gång till efter att jag hade läst beskedet om avslag och insåg att jag tar risker och jag tänker fortsätta att ta risker. Så fort jag har andats lite ska jag tänka ut en ny strategi. För den här projektidén eller någon av mina andra projektidéer SKA bli verklighet. Sorgens dag ska bli en glädjens dag när det kommer till projektmedelsansökningar!

sorgens svarta dag

 

68/100 i bloggutmaningen Blogg 100

2 reaktion på “Sorgens svarta dag”

  1. Vilket sammanträffande att just den texten hittade fram till dig, fast egentligen tror jag inte på sammanträffande, det är så livet är, när man behöver tröst då kommer den.

    Lycka till med nästa projektplan 🙂

    Kram Kim

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *