Olle Ljungström är död. En av mina husgudar är borta. Jag tror inte att det är sant när jag läser det och min hjärna vill inte riktigt ta in informationen.
Jag upptäckte Olle Ljungström tack vare en kompis som spelade hans musik en påskafton. Det var inte melodierna som fick mig att fastna utan låttexterna. Kluriga, intelligenta och med ett underliggande vemod. Musiken och texterna fungerade i så många olika sammanhang. Min C-uppstas skrev jag till Olle Ljungströms musik, det var den enda som gick att lyssna på samtidigt som jag läste, analyserade och skrev. Jag har garanterat producerat en och annan målning till Olle Ljungströms musik också. Otaliga koppar med te och funderande över livet i allmänhet har ackompanjerats av spåren på ”Bäst” och ”En apa som liknar dig”.
2016 har gått hårt åt stora musiker. Jag hittade följande på en god väns Facebook-sida:
”Hur kommer det sig att liemannen tar bra musiker alldeles för tidigt medan sådana som Justin Bieber lämnas kvar?”
Jag kan inte annat än att hålla med. Tack för all bra musik Olle Ljungström!
Bildkälla: Michael Winnerholt
62/100 i bloggutmaningen Blogg 100
Jag läste något som Jonas Gardell skrev idag på Facebook. ”Olle Ljungström, Prince, Lemmy, Josefin Nilsson och Bowie. Vilket jäkla superband Gud håller på att sätta ihop uppe i himlen!” Det är sant, det lär vara ett herrans liv på kvällskonserterna där uppe nu 🙂
Såg den precis jag med 🙂 Gardell är också en ordkonstnär av rang.