Konstverk, upplaga och prissättning

I går stängde årets upplaga av Salon des Refusées. 252 verk av 84 konstnärer har betraktats av 969 besökare. Inte illa för en mindre och alternativ vårsalong. Jag var med och tog emot en del av verken vid inlämningen och jag var med vid utlämningen. Ett bra tillfälle att få prata lite med både nya och mer etablerade konstnärer. Det var mycket skratt och intressanta diskussioner. Två funderingar har hängt kvar i huvudet tills idag.

En av konstnärerna som ställde ut hade pratat med några besökare. De gillade både utställningen och konstverken som var med. Däremot tyckte de att det var för höga priser på verken. Till saken hör att inga av konstverken på utställningen hade ett försäljningspris som överskred 10 000 kr. Det vi började fundera på och diskutera var hur det kommer sig att folk kan stå och påpeka att ett unikt konstverk är dyrt och sedan åka till IKEA och köpa tryckta tavlor som någon eller några miljoner till i världen också har ett exemplar av. Billigare? Ja. Unikt? Inte alls. Chans att bli värdefullt? Nej.

En annan konstnär berättade att hon hade gett bort några av sina konstverk som födelsedagspresenter. Ett blev förvarad på vinden innan den kom tillbaka i konstnärens ägo. Då var den fläckig av fukt och bortom räddning. En annan konsekvens av ett konstverk som hon gett bort i present blev att fler i bekantskapskretsen ansåg sig kunna få ett eller flera av hennes verk. Motivering: Men du gör det ju för att du tycker det är så roligt.
Ja, har man valt konstnärs-, hantverks-, musiker- eller kulturarbetaryrket så är det ofta för att det är något som man älskar att göra. Men det betyder inte att man har gratis material eller arbetar gratis. Prova att ringa en snickare, målare, rörläggare, guldsmed eller någon annan hantverkare och säg, jag skulle vilja ha det här gjort, men jag tänker inte betala för det. Eller prova att betala hyra, mat och andra räkningar med ”du tycker ju att det är så roligt”. Om du lyckas får du mer än gärna höra av dig, jag vet ett antal personer som gärna skulle vilja veta hur du gör för att klara av det.

Konstverk med själ

Jag läste någonstans ett citat som löd: När du köper en konstverk, köper du en del av konstnärens själ. Bakom ett konstverk eller en hantverksprodukt ligger mycket experimenterande, många timmars hårt arbete och mycket kärlek.
Fundera därför på en sak. Skulle du lägga ner hela din själ i något och jobba gratis medan du gör det, i ett helt yrkesliv? Garanterat inte. Varför ska då konstnärer, hantverkare, musiker och andra kulturarbetare göra det? Jag har lika mycket räkningar att betala och behöver också äta. Vi råkar ha valt ett yrke som vi älskar och som vi brinner för. Konstnärer och kulturarbetare går sällan i pension, de jobbar så länge de bara kan och orkar. Varför ska vi då inte kunna ta betalt för det material och arbete som vi lägger ner utan att andra människor ska klaga på priset? Och om ni nu tvunget måste beklaga er, gör det åtminstone inte framför eller till konstnären.

Konstverk av Thérèse Wijk
Bild: Thérèse Wijk, 2015

Konstens skönhet ligger däremot i betraktarens öga. Kanske är det konstnärens själ som tilltalar.

 

40/100 i bloggutmaningen Blogg 100

2 reaktion på “Konstverk, upplaga och prissättning”

  1. Så sant. En väl utbredd uppfattning att lönsamhet och nöje inte går hand i hand. Minns när en musikerkollega fick nobben från Skatteverket på sina avdrag för instrument och strängar med motiveringen att han säkerligen spelade för att han tyckte det var kul och därmed inte kunde betrakta det som tvingande inköp. (Han överklagade och fick till slut igenom avdraget.)

    1. Skönt med upprättelse. Ibland undrar jag om avundsjukan beror på att jobbet är roligt hela yrkeslivet.

Kommentarer inaktiverade.