Vedic Art – att hitta hem

Kravlöst, intuitivt, flow och mindfullness – det är Vedic Art.

I ett tidigare inlägg skrev jag att jag bestämde mig för att prova på Vedic Art. Jag minns inte hur jag fick nys om konstformen eller hur jag hittade Ewa Sundberg som har följt och guidat mig genom hela min Vedic Art-resa. Hur vi kom i kontakt med varandra är ganska ointressant. Det viktiga är att det hände.

Första Vedic Art-kontakten

Jag har alltid haft en ganska stark magkänsla och känner ofta på mig att något är på gång, positivt som negativt. Jag har dessutom i stor utsträckning vågat lita på och följt magkänslan. Det har gjort att jag ofta upplevs som lite egensinnig och att gör som jag vill. Lite som en studsboll som bestämmer sin egen riktning när den träffar något. Bildlektionerna i skolan var inget undantag. Jag tyckte bra om bildläraren och jag älskade bildlektionerna, men jag var inte lyrisk över de styrda uppgifterna. Samma problem upplevde jag på de konstkurser som jag gick på olika studieförbund. Allt var detaljstyrt, även efter att jag hade lärt mig grunderna. Resultatet blev att jag slutade att måla, trots att det alltid har varit ett naturligt uttryckssätt. Jag upplevde ingen prestationsångest, jag tyckte bara inte att det var roligt. Jag kände mig instängd och bakbunden. Det skulle vända helt när jag kom i kontakt med Vedic Art. Men det hände inte med en gång.

Personlig inveckling

Vedic Art är lika mycket konstutveckling som personlig utveckling. Eller personlig inveckling som Ewa säger. Genom att måla kravlöst och låta målningarna bli som de blir kommer också det inre lugnet och totala närvaron i ögonblicket. Och i färgerna på duken eller vad man nu väljer att måla på, uppstår det figurer, djur, landskap, föremål, ja allt mellan himmel och jord. Och det är inte ovanligt att det dyker upp en ström med känslor, glädje, ilska, sorg, lugn, energipåslag etc, som följd av att olika blockeringar släpper, när man målar.
Under tiden som jag gjorde uppgifterna till de 17 principerna som Vedic Art bygger på var det några teman som ständigt återkom i mina målningar. Djur, landskap, skidåkare, krigare och båtar/skepp. Jag lade ingen större vikt vid dessa teman utan fortsatte att måla, prova nya tekniker, använda de 17 principerna när jag skrev texter, när jag virkade, i livet, kort sagt överallt där de gick att applicera. Och hela tiden fanns min projektidé om en interaktiv utställning med i bakhuvudet.

Vedic Art landskap
©Thérèse Wijk, 2015
Den sista vändpunkten

Vissa idéer behöver ruvas innan de är färdiga att kläcka. I mitt idéägg hade jag idén och strukturen men jag saknade fortfarande skelettet att bygga idén runt. Plötsligt händer det, sägs det i en viss lottreklam. Och plötsligt hände det för mig med. Tack vare mina vedic art-målningar och figurerna som framträdde i dem landade den sista pusselbiten. Historia, så klart att jag skulle bygga utställningen runt ett historiskt ämne. Den sista vändpunkten var passerad. Mitt idéägg var färdigt att kläckas och påbörja nästa del i resan.

Vedic Art krigare
© Thérèse Wijk, 2015

 

5/100 i bloggutmaningen Blogg 100